äckligt är de just nu.
allting går rent åt helvete.
allting börjar gå tillbaka till vad jag en gång var.
till de vraket.
jag vill inte tillbaka dit.
men jag verkar inte kunna ta mig uppåt längre.
jag sjunker bara närmare botten.
och nu begär ni allt detta av mig?
jag klarar inte mycket mer.
de krävs inte alls mycke för att jag ska falla nu.
bara en lätt vindpust.

tar snart bussen till torp.
glad är jag över att min pojke ska vara hemma ikväll.
jag vill alvarlligt inte vara ensam.
och med honom är jag trygg.


Fredrik Hellman, jag är något så fruktansvärt glad att jag har dig. du är mitt ljus. <3