okej jag är väl dum på riktigt.
men jag har fastnat i bloggandet nu,
jag vill inte sluta.
jag ser ingen mening med att höra av mig längre,
du svarar typ på två sms sen slutar du ändå.
vad är meningen med att jag kämpar för att hålla kvar den lilla kontakt vi har då?
när du inte verkar ha något intresse kvar för de.
nej, jag borde gett upp för månader sen.
men att släppa taget är inte så lätt som folk påstår.
idag är en sån dag, då jag mer än någonsin behöver din trygghet.
såna dagar när jag inser att jag inte länge till kommer kunna låtsas.
jag är verkligen ett vrak igen.
de måste jag erkänna, ett riktigt jävla vrak.
och jag ser inte hur jag ska kunna ta mig upp från botten igen.
vad ska jag kämpa för nu ?`
varför ?
nej tack, den orken finns inte kvar.
den orken var det du som locka fram.

förlåt att jag inte kan släppa den sista kontakten med dig.
men jag vill inte att du försvinner ur mitt liv.
så här får jag ha dig kvar en stund till iaf.
förlåt.

jag saknar dig.
otroligt mycket fortfarande.
det jag saknar mest,
var tryggheten att gå och lägga sig med dig,
veta att du skulle ligga där när jag vakna.
vissa nätter vaknar jag och tror att du är här,
blir lika galet besviken varje gång.
men de är dags att jag tar tag i mitt liv.
jag kan inte hålla på såhär,
leva på korta stunder.
men du ska veta,
det sista jag vill är att gå vidare.
och de är mitt enda val nu.

Nog med bölande nu.
nu ska vi sticka och hämta min nya säng!
ska bli skönt att bli av med den satans 90 sängen.

och ja, jag tänker sluta blogga igen.
ska gå tillbaka till mitt sletna antekningsblock.
blir nog bättre så.
du ska inte behöva se vad jag känner.
du ska inte behöva veta det.
så detta blir väl mitt sista inlägg antar jag.
om jag kan hålla det.
brukar dock inte kunna låta bli efter ett tag.
men ja.
tack och hej för mig!

jag älskar dig.

hittade halsbandet jag fick av dig.
nu ligger de på bordet brevid sängen.
känns som de näst in till skrattar åt mig.
hade jag inte lovat dig så hade jag slängt det.
jag förstår inte varför jag inte kan släppa taget.
varför jag inte kan gå vidare.
men de är dags nu,
jag kan inte längre leva på hoppet om oss igen.
uppenbart har ju du faktiskt släppt taget denna gången.
så de tänker jag också göra.
hur svårt och jobbigt de än kommer bli.
men jag ska nog klara det.

bara de,
du har varit den enda som kunnat dra upp mig.
ingen annan kan.
inte ens jag.
jag vet inte hur de ska gå nu.
jag har faktiskt inte någon aning.

så mycket jag hade velat berätta,
så mycket jag vill att du ska veta.
men alltid när jag har skaffat mig mod,
då ska de alltid hända någonting som gör att jag håller käft istället.
de krävs ingenting av dig för att trycka ner mig i skorna.
bara småsaker.
jag tror inte du någonsin har förstått hur mycket de du säger betyder för mig.
hur mycket jag tar åt mig.
förstår du överhuvudtaget hur långt ner du har fått mig?
men nej, jag ska inte vara sån nu.
du har fått upp mig också.
fått mig att tro.
det lyckas ingen annan med.
jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan dig.
när jag är med mina vänner är det ganska lugnt,
men när jag är ensam,
då saknar jag dig kan jag lova.
något otroligt jävla mycket.
jag saknar att somna brevid dig,
att vakna brevid dig,
jag saknar hur du tvingat mig att äta,
hur du har fått mig att le.
jag saknar hur vi umgicks,
som om vi vore bästa vänner.

jag saknar den vänskapen vi hade innan vi blev tillsammans.
innan vi blandade in massa dumma känslor.
jag vill ha tillbaka den vännen.
men jag vet att varken du eller jag någon gång kommer klara av det.
för jag behöver dig, precis som jag behöver luft för att överleva.
har du försökt klara dig utan luft någon gång?
de är omöjligt.
man kan hålla andan en stund,
men till sist måste man ändå andas!
så känns det utan dig, som om jag håller på att kvävas.

Dagarna blir otroligt långa när jag saknar dig.
Men jag börjar släppa taget nu,
jag har förstått att det aldrig kommer vara du och jag.
jag saknar dig, alltid.
alltid finns känslorna kvar,
även om jag har lärt mig att trycka undan dem en stund.
låtsas att de inte finns.
men bara en stund.
långt inne tillhör jag fortfarande dig,
och ärligt talat är de så jag vill ha det.
du och jag, de var de jag trodde på.
men jag ska gå vidare nu,
jag ska lära mig att klara mig utan dig.
jag ska lära mig att stå upp för mig själv,
att jag är stark utan dig.
någon gång kommer jag vara lycklig över att du bara är min vän.
någon gång kommer jag kunna älska någon annan.
men aldrig kommer jag kunna sluta bry mig,
aldrig kommer jag sluta oroa mig,
aldrig kommer jag kunna hata dig,
aldrig kommer jag kunna glömma dig helt.

men vi kommer lära oss att vara glada utan varandra.