okej jag är väl dum på riktigt.
men jag har fastnat i bloggandet nu,
jag vill inte sluta.
jag ser ingen mening med att höra av mig längre,
du svarar typ på två sms sen slutar du ändå.
vad är meningen med att jag kämpar för att hålla kvar den lilla kontakt vi har då?
när du inte verkar ha något intresse kvar för de.
nej, jag borde gett upp för månader sen.
men att släppa taget är inte så lätt som folk påstår.
idag är en sån dag, då jag mer än någonsin behöver din trygghet.
såna dagar när jag inser att jag inte länge till kommer kunna låtsas.
jag är verkligen ett vrak igen.
de måste jag erkänna, ett riktigt jävla vrak.
och jag ser inte hur jag ska kunna ta mig upp från botten igen.
vad ska jag kämpa för nu ?`
varför ?
nej tack, den orken finns inte kvar.
den orken var det du som locka fram.

förlåt att jag inte kan släppa den sista kontakten med dig.
men jag vill inte att du försvinner ur mitt liv.
så här får jag ha dig kvar en stund till iaf.
förlåt.