vad gör du, när du bara vill ge upp?
så trött på att kämpa, att låtsas vara glad.
att le trots att hela jag bara vill gråta.
så trött på de, att du inte förstår.
jag vill inte tänka bakåt, vill släppa allt.
Vill gå vidare, och bara få läka igen.
För såren du lämna, sitter fortfarande djupt.
Även om jag inte låter någon se.
även om jag låter alla tro att jag har glömt.
men i ensamma nätter då gråter jag än.
Då kämpar jag för att inte falla tillbaka.
För att inte såra mina nära.
Och ärligt talat, vet jag inte om jag orkar.
vet jag inte om jag vill.
att bara få lov att ge upp..
En verklighet som inte är min.
Trots att jag försökt att delvis radera dig ur mitt liv,
hittar du alltid sätt att ta dig tillbaka.
En gemensam vän, din syster, din mor, en plats vi varit på, eller en låt.
en bild, en text, ett ljud, en känsla.
Trots att jag påstår till alla runt omkring mig att jag glömt dig,
trots att jag gett mig in i något nytt,
så gör du dig ständigt påmind. ständigt saknad.
du var en så pass stor del av mitt liv.
du är det fortfarande,
även om jag försöker att inte känna någonting.
så kommer jag nog aldrig helt att glömma.
och ärligt, det vill jag inte heller.
Det livet jag var på väg att få med dig,
de gör sig ständigt påmint,
de låter inte mig glömma.
låter mig inte släppa taget.
låter mig inte inse att jag måste klara mig på egen hand.
att jag måste vara stark utan dig.
du var min styrka, också när det var som sämst.
jag hoppas du är lycklig nu.
att du faktiskt mår bra.
