pankaka av alltihop.

inte såhär jag ville att det skulle sluta direkt.
jag ville inte att de skulle sluta alls.
jag vet inte vart jag ska ta vägen nu.
vem jag ska vända mig till,
för ingen kan göra de bra nu.

du förstår nog inte hur mycke jag älskar dig egentligen.
och de är inte konstigt, för jag säger de aldrig.
jag är inte den typen. jag kan inte säga det.
hur mycke jag än försöker.
därför blir allting så fel.
jag sitter och håller inne massor jag behöver få sagt,
och sen händer en liten sak som får mig att explodera.
jag är inte bäst på att säga förlåt heller.
men förlåt,
förlåt att jag inte sagt hur mycke jag faktiskt älskar dig,
förlåt att jag inte försökt prata med dig mer än så här.
förlåt att det blev så här fel.
förlåt att jag inte litar på dig.
och förlåt för att jag inte kan bättra mig.


jag vet ärligt talat inte var jag ska ta vägen nu,
för du har varit min trygghet.
nu har jag ingen.

ingen aning

helt ärligt så vet jag ingenting längre.
jag har ingen aning om vad som kommer hända i framtiden.

jaha.

då är vi tillbaka på ruta ett då?
underbart ju.
tack för att jag fick må bra i typ två dagar.
underbart att veta att du gör såhär.
underbart att veta att jag inte är någonting värd.
tack. de är allt jag har att säga, tack.

snurrig,

för mycket tankar.
för mycket runt omkring,

älskling.



jag tror inte riktigt du förstår vad du betyder för mig,
eller hur stor skillnad du har gjort i mitt liv.
varje dag utan dig känns som en vecka, minst!
och så fort jag är utan dig, så tänker jag på dig.
jag kanske inte är den bästa som finns,
jag vet att de finns mycke jag måsta jobba på.
så jag hoppas du har tålamod nog att stå ut med mig.
för jag vill inte vara utan dig!
du är det bästa som hänt mig på länge!
när jag går och lägger mig utan dig brevid,
känns de så fel, jag hatar alla stunder utan dig.
och jag saknar dig varje sekund vi inte träffas.
även om de inte verkar så.

du är verkligen hela min värld fredrik!

RSS 2.0