pankaka av alltihop.

inte såhär jag ville att det skulle sluta direkt.
jag ville inte att de skulle sluta alls.
jag vet inte vart jag ska ta vägen nu.
vem jag ska vända mig till,
för ingen kan göra de bra nu.

du förstår nog inte hur mycke jag älskar dig egentligen.
och de är inte konstigt, för jag säger de aldrig.
jag är inte den typen. jag kan inte säga det.
hur mycke jag än försöker.
därför blir allting så fel.
jag sitter och håller inne massor jag behöver få sagt,
och sen händer en liten sak som får mig att explodera.
jag är inte bäst på att säga förlåt heller.
men förlåt,
förlåt att jag inte sagt hur mycke jag faktiskt älskar dig,
förlåt att jag inte försökt prata med dig mer än så här.
förlåt att det blev så här fel.
förlåt att jag inte litar på dig.
och förlåt för att jag inte kan bättra mig.


jag vet ärligt talat inte var jag ska ta vägen nu,
för du har varit min trygghet.
nu har jag ingen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0