känns som allting är påväg åt helvete igen.
pappa ligger inlagd på tredje veckan nu, allt har blivit värre igen.

jag tror visst för mycket om mig själv.
tror att jag har bättrat mig.
att jag faktiskt förändrats.
lyckades lura migsjälv.
jag är visst den samma fortfarande.
jag är visst inte alls så positiv som jag själv försöker vara.

visade sig att jag inte var gravid.
trodde först de skulle vara en lättnad.
men nej, böla som en gris när jag fick reda på de.

jag klarar inte av dehär,
kanske är väldigt egoistisk nu,
men jag vill inte förlora dig.
tanken på ett liv utan dig är skrämmande.
utan dig vet jag inte om jag kommer ha ork till att resa mig igen,
utan dig blir jag liksom inte hel.
du drar upp mig under mina mörkaste dagar.
får mig att se allt svårt på ett positivt vis.
du får mig att må bra helt enkelt.
det är dig jag vill vakna brevid varje morgon.
gå och lägga mig brevid varje natt.
jag vet inte hur jag ska förklara för att du ska förstå.
vet inte ens om jag kan.
men det är med dig jag vill leva resten av mitt liv.
nu får jag väl bara hoppas på att du känner det samma.
det är med dig jag ser en framtid.

just nu är jag iaf glad att jag höll tyst.
att jag inte sa vad jag ville få sagt.
ändå så ångrar jag det stort.
hade jag gjort det hade du kanske förstått ?
då hade du kanske inte tänkt såhär.

men vad du än tror.
så fredrik hellman, jag älskar dig mer än jag någonsin kommer kunna förklara med ord.

första dagen denne veckan.
den kan ju iaf inte bli sämre än förra så något bra ju.
skola om några timmar.
orkar inte.
har egentligen inte ork till någonting.
tror jag enbart går på viljestyrka just nu.
fick världens sammanbrott igår.
blev rädd för mig själv faktiskt.
tror jag ska ta kontakt med en psykolog.
för detta börjar bli illa faktiskt.
men ja, känner jag migsjälv rätt så kommer de inte komma längre
än till den tanken.
jag ska i alla fall ringa MVC nu, om en stund.
ska göra te först.
och äta någonting. förövrigt, ingen apptit heller.
skit och mög av allt ihop.
pappa har legat på sjukhus i en vecka nu.
verkar som han blir kvar där ett bra jävla tag.
pallar inte.

varfan tog mitt liv vägen ?

känner mig ganska patetisk idag.
har suttit i skolan och bölat som en gris.
tror inte jag riktigt har tagit in allt detta än.
de är liksom för mycket.
jag orkar inte.

kanske är på tiden att man tar tag i dethär.
innan de blir värre?
kanske ska sluta låtsas och ta de som de kommer?
alla runt omkring mig lär garanterat lämna mig.
de får va så då.
jag kan inte låtsas längre.
det går inte.
jag kväver migsjälv långsamt.
nej jag ska ta tag i detta nu.
jag ska sluta låtsas och faktiskt skärpa mig.