du förgyller mina dagar,
de gör du verkligen.
jag kan inte tänka mig att vara utan dig.


jag lär nog isolera mig igen.
ett tag frammåt.
jag har liksom ingen ork kvar.
och allt blir värre varje dag.
jag vet att jag lovade att vara positiv.
därför förvarnar jag nu på att jag inte kommer vara det.

jobbigaste just nu är att
min bebis avlivas nästa vecka.
slutet av nästa vecka.
jag vet inte hur jag ska klara det faktiskt.
han är liksom mitt barn.

och jag är så jävla förvirrad just nu,
jag vet inte vad jag själv vill.

mitt självförtroende är åt helvete igen.
så tekniskt sett är jag tillbaka på ruta ett.
och jag vet inte om jag har orken att ta mig fram igen.